Att flyga med modellflygplan kräver hyfsade väderförhållanden. Inget regn och måttlig vind. Regnet slapp vi denna gång, men inte vindarna. Det blåste och det var byigt värre. Till och med Dannes helikopter som tål det mesta skuttade vilt när det kom en körare. Nu märker man inte så mycket av det som publik eftersom man ändå inte vet vad han tänker hitta på för manövrar, men piloten känner av det desto mer. Helt plöstligt är modellen tre meter högre än det var tänkt. Värst är det dock om man får en tryckare nedåt. Då vill man helst inte vara för nära backen. Fast helikoptern Danne flög är det bra tryck i, så det var ingen större fara. Det var bara att spaka lite hårdare. Värre om det varit en motorsvag maskin.

 

Vad man absolut måste passa sig för när man flyger helikopter är att inte sjunka i medvind. Rotorbladen slår sönder luften under sig till en massa virvlar och resultatet blir att lyft-kraften minskar. Ta en leksaksbåt som inte kan flyta om den blir vattenfylld och sätt den i badkaret. Släpp sen ut en massa bubblor under båten. Tro det eller ej, den går till botten. Samma med en helikopter. Om man kommer i medvind och sjunker nedåt och råkar ha samma fart som vindhastigheten kan man inte se att man flyger ner i sin söndertrasade luft och man kommer till sin förskäckelse upptäcka att helikopter helt oförklarligt tappar flygförmågan. Den faller obönhörligen fast man håller emot. Har man då inte bra med pulver i motorn så man kan kämpa sig upp igen går man i backen. Lite hjälp med att mildra nedslaget har man av luftkudden som bildas när man är nära att slå i, men det är oftast för sent.

 

På tal om luftkudde så går det faktiskt att komma upp i luften med en helikopter om man kan få upp maskinen så pass att den rider på luftkudden och sen kan glida framåt in i ny oförstörd luft. Problemet är bara att det blir marigt att landa. Man måste flyga ner helikoptern som om det vore ett flygplan. Nu är ju helikoptrar oftast försedda med medar och inte hjul, så metoden kan inte rekommenderas annat än på glatt underlag. Men i princip går det. Riktiga helikopterpiloter lyfter ibland med överlast genom samma metod och räknar kallt med att när det är dags att landa har de förbrukat så mycket bränsle att landningen inte ska bli något problem.

 

Sammanfattningsvis så blåste det. Det var dessutom ordentligt kallt, så de som enbart hade en tunn jacka på sig huttrade rejält. Förmiddagen hade varit kalasfin med en i princip molnfri himmel. Men det ändrade sig raskt. Märkligt nog gick det att flyga frigolitdeltavingarna som hade tillverkats under vårträffen. Klart att de flaxade och for, fattas bara annat under de förhållanden som rådde, men klart imponerande att det gick över huvud taget.

 

Däremot gick det bra att flyga så kallade "koptrar". Alltså inte den kristna befolknings-gruppen i Egypten med samma namn, utan en tingest med propellrar fastsatta på armar som sticker ut från en valfri kroppsdesign. Det här exemplaret hade 4 propellrar och följaktligen benämnd "quad copter". En propeller sitter på sniskan så att maskinen kan vrida sig runt sin egen axel. Styr gör man med en iPad som man helt sonika lutar åt det håll man vill förflytta koptern. En vanlig radiosändare går bra det med. Själva flygandet gör luftströmmarna från propellrarna. Kroppen är enbart till för att husera batterier och elektronik. Men för att piloten ska begripa vad som är bak och fram är det behändigt att utforma kroppen på maskinen till något som vi är vana vid har en fram och en bakdel. Nånting vi intuitivt förstår hur den borde röra sig när vi rör kontrollen. Ur flygsynpunkt skulle kroppen skulle precis lika gärna kunna vara utformad som en boll.

 

Trotsande vindarna tog Markus Berg till väders med ett av sina flygplan som han också fick ner helskinnat. Så småningom avtog den värsta blåsten och fler flygplan kunde komma upp i luften. Märkligt nog noterades inga krascher denna dag. Några deltavingar var man tvungen att hämta tillbaks till fots. Annars ingenting.

 

Förutom flygplan och helikoptrar fanns också ett par radiostyrda bilar som for kors och tvärs över startbanan. Trixet var att få upp bilen på bakhjulen och sen hålla den i det läget och köra så långt som möjligt. Minsta gaspådrag för mycket och den välte baklänges. Fegade man gick den ner på alla fyra igen.

 

Som brukligt är blir det förstås korvgrillning innan det är dags för hemfärd. Några stannade dock tills mörkret gjorde det omöjligt att fortsätta.

 

Bilder från dagens övningar och från vårträffen då vi byggde deltavingar av frigolit.

 

Nästa gång vi träffas blir det inomhus. Företrädesvis på onsdagarna under vår stående bokningstid i gympahallen. Förhoppningsvis är det lite varmare där och framför allt ingen vind.

 

ps.

Torsdagen 17 jan 2013 är hallen bokad för kvällsaktiviteter. Missa inte det. Förra gången vi hade en tillställning i gympahallen såg det ut så här. Om nu någon kommer ihåg det.

 

Vid tangentbordet Danne Johansson

e-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.  

tel 070-7935441