Fiskaren Hans Nilsson trodde knappt sina ögon när han halade in sina nät ur Roxen. Han hade fångat en modellhelikopter.
Roxen är ingen särskilt djup sjö. Men dess botten förmår ändå dölja en och annan överraskning.
Fiskarna Hans och Anders Nilsson far och son är fiskare i Berg.
I förra veckan gav de sig som vanligt ut i varsin båt för att vittja sina nät.
Omkring tusen meter från land upptäckte Hans Nilsson att ett främmande föremål satt fast i hans nät. Någon ful fisk var det inte, men väl en modellhelikopter. Den saknade visserligen ett rotorblad och var nedsmetad av bottenlera men verkade i övrigt hyfsat intakt.
Nilssons tog kontakt med en annan Bergsbo, Sigvard Hansson, som tidigare lyckats återställa en snöskoter till åkbart skick efer nära tre år på Roxens botten. Men i det här fallet gjorde Hansson tummen ned. Den verkar alltför tilltufsad efter att ha legat så länge i vattnet. även om motorn kanske skulle gå att fixa till är sannolikt radiokontrollapparaturen och övrig elektronik förstörd, säger Sigvard Hansson.
Mysteriet i Berg är löst.
Ägaren har hört av sig till fiskarna som hittade hans modellhelikopter på Roxens botten.
För ett par veckor sedan berättade Corren om fiskarna Hans och Anders Nilsson som fick en märklig fångst någon kilometer ut i Roxen.
När de drog upp sina nät upptäckte de en modellhelikopter som fastnat där.
Efter artikeln i Corren gick det inte många dagar förrän Tomas Ahl besökte fiskarna Nilssons fiskarbod och kunde konstatera att det var hans Shuttle-helikopter som de hittat.
Ahl kunde också berätta hur det gick till när helikoptern försvann från honom en vårdag för över två år sedan.
Som då relativt oerfaren flygare startade han i mitten av april sin modellhelikopter från fotbollsplanen i Berg.
Men vinden var starkare än han trodde och han fick allt större problem att hålla den inom synhåll.
Några mer rutinerade flygare tillkallades, helikoptermotorn ströps via radio men försöken att låta den lugnt rotera ned till marken misslyckades totalt.
Eftersom sikten mot sjön var skymd hade ingen någon aning om att helikoptern då befann sig långt ut över öppet vatten.
Ett par vittnen kunde efteråt berätta att den störtat i vattnet med ett rejält plask – försvunnen för alltid trodde nog Thomas Ahl.
Men sedan hamnade den hos far och son Nilsson. Och där blir den kvar.
Thomas Ahls besiktning visade att helikoptern tagit för mycket stryk i vattnet för att kunna återställas i körbart skick och att den därför gör sig bäst som souvernir – hängande i taket i Hans och Anders Nilssons fiskarbod.
ps. "Corren" är alltså ÖSTGÖTA Correspondenten, regional dagstidning i Östergötland.
Jag får berätta - igen - hur det gick till med den här helikoptern.
Det hela hände den 20 april 2004 eller dagarna strax där innan. I min e-post till Janne Breitholtz den 21'a skriver jag nämligen att "i går drunknade min Shuttle i en sjö".
Läget var det att jag hösten innan börjat flyga helikopter och eftersom jag inte tillhör de som lärde mig detta över några dagar så hade jag i april 2004 ännu inte lärt mig behärska nos-in-flygning. Trots den mycket kraftiga blåsten så hade vi samlats ett troget gäng vid det sedvanliga "fältet" vilket betyder fotbollsplanen bakom Vretaskolan i Berg. Från denna plats ser man inte Roxen eftersom det är väl en kilometer till sjön och dessutom är det en ås i vägen som helt skymmer sjöutsikten från Vretaskolan. Vinden var västlig vilket betyder att man flög med vinden i ryggen och med vindriktning ut mot sjön.
Jag hade tagit upp helin och flög den fram och tillbaka framför mig utanför fotbollsplanen så att den flög med vinden i sidan. Mman kanske skulle kunna likna flygningen vid extremt utdragna åttor. Hur det var så konstaterade jag ganska snart att det var ett äventyr att hålla helin ifrån att driva längre bort. Att backa hem den gick inte med mina begränsade kunskaper eftersom vindfånget in i kåpan var större än helikopterns backningsförmåga med mig vid spakarna. Det bar sig förstås inte bättre än att den kom längre och längre ifrån mig och efter en stund var den en god bit bort. Till slut försökte jag kalla ut någon av de mer flygerfarna för att få hjälp att flyga hem den (nos-in var mig övermäktigt vid den tiden som sagt). Men de verkade inte höra mig, jag ropade ju i kraftig motvind så det har jag inte svårt att tänka mig... När till slut Mattias och Amir kom för att hjälpa mig så var helin så långt bort att ingen av dem kunde se dess orientering tillräckligt för att kunna flyga hem den. Det var dock helt klart så att vi hade radiokontakt med den fortfarande. Till slut bestämde vi att dra av motorn och låta den autorotera ner till, som vi trodde, marken. I vår vildaste fantasi kunde vi inte tro att den var ända ute över sjön!
Rädda att helin skulle ha slagit ner och skadat någon eller något åkte vi ner till sjön för att leta reda på den och väl där möter vi ett par som är ute och rastar sin hund. De säger att vi inte behöver oroa oss för att den träffat något eftersom de sett den slå i vattnet 150 - 200 meter ut.
Skillnaden i avstånd i från land skiljer ju en hel del mellan hundrastarnas och fiskarnas bedömning. Jag kan tänka mig flera felkällor. Hundrastarnas ögonmått kanske inte var på topp. Det kan också vara så att helin flyttat sig sedan jag/vi satte den i vattnet och fram till nu både på grund av vatten- och isrörelser och på grund av att den hakat i fiske- och annan utrustning men inte hängt kvar så att den kommit upp förrän nu. Den kan också tänkas ha släpat i uppfiskarnas nät en bit innan den halades ombord. Det finns säkert fler möjliga bidragande orsaker.
/En som gav sin heli vatten långt över rotorhuvudet
ps. Jag har kontaktat fiskaren och ska hälsa på honom och helin i morgon.