Helikopternybörjare. En historia om hur Mattias Sundström lärde sig flyga heli
Jag lärde mig så här:
Jag blev erbjuden att köpa Mattias Starkenbergs avdankade Concept 30 för 500:- när han hade lärt sig flyga helikopter och gått över till dyrare maskiner. Jag visste ju att det var för dyrt för mig att flyga helikopter så jag tackade vänligt nej men efter att ha funderat ett par minuter ringde jag upp Mattias och sa att jag hade ångrat mig och ville köpa den. Nu när jag hade köpt en helikopter förstod jag att jag behövde träna med simulator, så jag laddade hem FMS vilket är gratis och därför rymdes i min budget. Monteringen av helikoptern började med reparationer efter den senaste kraschen. Medarna till landningsställen var krökta och rätades ut. Nästa steg var demontering och rengörning av motorn som var enormt skitig av gammal fastbränd recinolja. Jag ljuger inte när jag säger att det var så mycket skit att det inte gick att se att det fanns kylflänsar. Jag provade alla möjliga knep för att göra rent motorn och kom fram till att det bara var stålborsten som fungerade. När jag slitit ut en av Biltemas billiga stålborstar, alla strån var borta, var motorn blank och ren igen och det fanns förutsättningar för fungerande kylning. Därefter tog radioinstallationen vid. Med hjälp av Kyoshos utmärkta manual som jag hade fått med gick radiomonteringen enkelt. Skruvarna som servona skulle monteras med fanns givetvis inte men det löstes med M2 skruvar och muttrar tillsammans med lite Locktite.
Lyssnar man på några modellhelikopterflygare hör man att de för det mesta pratar om pitch- och trottelkurvor. Själv insåg jag att jag på grund av avsaknad av computerradio skulle bli tvungen att använda mig av raka kurvor, d.v.s. en Y-kabel.
Första starten
När allt var klart monterades ett rejält kycklingställ av 1,5 meter långa VP-rör under helikoptern och så bar jag ut den och ställde den över en dagvattenbrunn som är lämpligt placerad i trädgården. Jag knöt noga fast den i brunnen med ett kort snöre för att den absolut inte skulle kunna lyfta och flyga iväg medan jag justerade motorn. Helin tankades upp med bränsle av metanol, syntetolja och 10% nitro. Radion slogs på och kontrollerades. Allt OK.
På lördagen var det perfekt väder, molnfritt och vindstilla så jag packade ihop prylarna och åkte ut till fältet för att förhoppningsvis få lite hjälp. Vid fältet var det givetvis helt tomt på folk som det brukar vara när man behöver hjälp så jag bar ut grejerna och väntade jag en stund. Sedan väntade jag en stund till och tänkte jag att den kostade ju bara fem hundra, så tankade jag upp och startade motorn.
Med stjärtrotordrivningen åtdragen lyfte helikoptern rakt upp och jag hovrade den. Här märktes det direkt att simulatorträningen gjort stor nytta för det gick utan problem att hålla helikoptern framför mig och jag hovrade tills bränslet i tanken tog slut. Efter den flygningen var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite och då dök Henric Höggren upp, klubbens mest ambitiöse helikopterflygare. Jag bad honom om hjälp och han tittade på min helikopter och sa “Det här går inte, så här kan man inte göra. Du måste ha en helikopterradio så att du kan mixa gas och pitch”. Resten av dagen tränade jag hovringsövningar och när jag skulle åka hem var det så besvärligt att få in träningsstället i bilen, så jag vek ihop det och körde ned det i soptunnan. Under lunchen på måndagen var jag ute och hovrade utan träningsställ och på eftermiddagen ringde jag upp Mattias som jag köpt helikoptern av och bad honom hjälpa mig med dubbelkommando när jag skulle prova att släppa iväg helikoptern på några rundor. Rundorna gick bra och jag tränade vidare på egen hand under ett par veckor.
Efter en av flygningarna landade jag och stängde av motorn. När jag skulle starta den igen gick det väldigt trögt att dra runt motorn. Expertisen runt fältet konstaterade snabbt att den hade nypt. En ny kolv och foder låg prismässigt långt över det värde helikoptern representerade, så nu gällde det att vara lite kreativ. Jag monterade isär motorn och tog ur kolven och fodret. Kolvringen tog jag bort och sedan tog jag Autosol i fodret och körde med kolven lite fram och tillbaka. Man måste göra det varsamt och med känsla för att det skall bli bra, men efter en stund trodde jag att det var lagom så jag tvättade rent delarna och monterade ihop motorn och testkörde. Den fungerade lika bra som förut!
Jag insåg att modellhelikopter var någonting för mig så jag började titta efter en ersättare eftersom den här Concepten tar en nybörjare genom de första flygningarna men knappast längre. Den sista landningen som jag presterade med Concepten gjorde jag ute på ett gärde efter att svashplattan delat på sig och rotorbladen ställt sig med en pitchvinkel på i det närmaste 90 grader. Otroligt nog blev det inga större skador fast den föll som en sten cirka 20 meter. Rotorbladen gick givetvis sönder, svashplattan fick bytas och stjärtbommen böjde sig, men i övrigt klarade den sig. Alltså helt klart möjlig att reparera. Svashplatta hade jag t.o.m. en ny liggande i verktygslådan (alltså en gammal som vid ett tidigare tillfälle hade blivit utdömd men nu återigen bedömdes som flygbar). Jag hade tidigare lovat Carl Berglund att han skulle för köpa resterna av mig för 500:- om det blev några och nu kändes det som om det var dags för mig att gå vidare med dyrare modeller. Femhundra kronor bytte plånbok och helikoptern fick en ny entusiastisk ägare som var fast besluten att lära sig flyga modellhelikopter till budgetpris.
Historien om min Concept finns f.ö. här:
http://www.rcheli.se/phpBB220/viewtopic.php?t=1805&start=18
Nästa kapitel borde skrivas av Carl Berglund som bor i Bålsta av alla ställen!
Om ni råkar veta vem det är så kan ni gärna stöta på lite...
/Mattias Sundström
En kabel mellan datorn och sändaren tillverkades efter konstens alla regler och fungerade inte. Jag felsökte och provade igen och provade på en annan dator och det fungerade fortfarande inte. Till slut tröttnade jag och kopplade in sändaren med två spikar och en lampsladd direkt in i parallellporten på datorn och då fungerade det!
I början kunde jag hålla helikoptern hovrande i kanske fem sekunder innan jag kraschade, men efter en stund gick det bättre och bättre. Jag övade kanske en till två timmar per kväll i ett par dagar medan jag väntade på servon till helikoptern. Till slut kunde jag hovra och flyga i cirklar med simulatorn och jag kände det som att det började bli dags för att prova på riktigt.
Ni som tror att man inte kan flyga helikopter utan avancerad computerradio, dyra servon, trotteljockey & heading hold-gyro kan sluta läsa här för det som kommer nu kandiderar för medalj i SM i fulmek.
Det som jag hade när jag började montera helin var följande:
Värre var det med stjärtbommen som såg ut som om någon trott att den var hopvikbar. Jag rätade ut den så gott det gick genom att böja den över knäet men den var fortfarande rejält bucklig. Nöden har ingen lag så jag fick offra en Maglite ficklampa som passade perfekt i röret. Ficklampan bankades igenom röret med hjälp av en gardinstång och nu var bommen som ny, nästan.
Motorn monterades i helikoptern och drevspelet justerades så gott det gick med de utslitna dreven.
Y-kabeln monterades mellan pitch- & trottelservona och sedan till gaskanalen på mottagaren. Det uråldriga mekaniska gyrot monterades till stjärtrotorservot och allting provades enligt manualen så att det skulle gå åt rätt håll.
Jag startade motorn och försökte justera in den. Jag visste ju att den var “slut” och trött så jag grejade rätt länge men fick ingen riktig ordning på den då den gick allmänt illa och gärna ville stanna i mellanregistret när jag drog på. Nu började det bli mörkt så jag fick fortsätta vid simulatorn.
Vid nästa försök knöt jag återigen fast helikoptern men denna gången tankade jag upp med hederligt gammalt 20/80 bränsle, alltså 80% metanol och 20% ricinolja och nu funkade motorn plötsligt. Tomgången låg stabilt och den trottlade bra genom hela registret. Ricinoljan och avsaknaden av nitro gjorde susen. Nu när motorn fungerade kom nästa problem.
Så fort helikoptern visade tendenser till att lyfta vred den sig ett halvt varv innan jag hann dra av igen. Nu tror ni väl att jag hade vänt gyrot åt fel håll för då brukar man visst få de symptomen hade jag hört och det trodde jag med, så jag reverserade gyrot och provade igen.
Vid nästa försök snurrade den drygt ett varv så fort jag försökte lätta och jag kunde inte begripa vad det var för fel. Mörkret började falla och dagens övningar fick avbrytas till förmån för simulatorflygning.
Med motorn på tomgång bar jag ut den och ställde den mitt på fältet, backade ett par steg och drog på gas. Som vanligt snurrade den ett halvt varv så fort som den började lätta. Jag funderade och gav fullt motroder redan från början och den snurrade som vanligt ett halvt men den här gången fick jag se att stjärtrotorn nästan stannade när det blev lite motstånd för den.
Jag stannade motorn och konstaterade att så fort som det blev lite tungt för stjärtrotorn så slirade den i någon koppling.
Isär med bommen och längst bak i vinkelväxeln var det mycket riktigt en stoppskruv som hade släppt. Så här i efterhand misstänker jag att det var den som lossnade och var orsaken till att Mattias Starkenberg kraschade innan han sålde vraket till mig.
I vilket fall som helst så tvingade jag honom att provflyga helikoptern och han insisterade på att det “inte gick” fastän att han själv flög den. Henric sa åt mig att rotorvarvet var för lågt, så jag flyttade servooket ett hack på pitchservot, jag hade ju ingen helikopterradio. Han provade igen och sa att den flög ganska bra fast det egentligen inte alls borde fungera.