Onsdagen den 23 maj var det som omväxling strålande väder så nu fanns alla förutsättningar och inga ursäkter för att flyga. Dagen till ära hade klubben utlyst en tävling där man fick material och på runt 30 minuter skulle bygga ett fungerande flygplan. Inte nog med att det skulle flygas, modellerna skulle vara uppe samtidigt och försedda med en papperssvans som motståndarna skulle försöka klippa av.

Stene som har devisen "bygg, flyg och krascha" hade hittat en ritning på en deltavinge som man helt sonika skär ut ur ett frigolitflak. Helt vanliga 10mm frigolitflak som vi tejpade med genomskinlig pakettejp.
Flaken kostar 15-20:- på ett byggvaruhus och räcker till två plan.
Måtten är så fiffigt satta att det inte blir något spill. Allt tas till vara. Det lilla som eventuellt kan bli är ifall man vill göra en egen design av kroppssidan.
Man skär ut och tejpar flaken. Likaså tejpas servon, batteri, radiomottagare och motor. Hela alltihop går faktiskt att färdigställa på en halvtimme.

Deltavingen har enbart två roder varför man måste ha en sändarradio som kan blanda signalerna så att rodren samtidigt klarar av att vara både höjd-, skev- och sidroder. Märkligt nog fungerar modellerna alldeles utmärkt trots sin enkelhet förutsatt att rodren går åt rätt håll. Men efter att sådana misstag rättats till så flög till slut 5-6 modeller mer eller mindre kontrollerat och när alla flög samtidigt gällde det att hålla koll på vilken modell som var ens egen eftersom alla var lika. När luftstriden väl kom igång visade det sig att det var svårare än man kunde tro att klippa svansen av de andra, men förstås lyckades David. Han lyckades även med konststycket att krocka med Stene. Regelboken sade inget om avdrag om man flyger på någon, så David förkunnades som vinnare.

Lasse Fredriksson hade med sig RFK Fyris skolflygplan och då passade Rolle på att ta ett par lektioner liksom även Patrik Waern som lyckats ta sig ut trots att han är rullstolsbunden. Lasse hade dubbelkommando och tog tillbaks kontrollen när det gick för mycket över styr.

Danne flög helikopter. Han hade med sig både vanliga helikoptrar och ett par mer skalariktiga maskiner. En Aerospatiale Lama och en Schweizer 300C. Mer känd som Hughes 300 eller "Pisskuren" som den kallades i Försvarsmakten eftersom den var så trång, samt skakade och vibrerade så våldsamt att piloten var tvungen att gå ner med jämna mellanrum och bevattna omgivningen. Anledningen var att drivkällan i den lilla helikoptern är en helt vanlig kolvmotor och inte en gasturbin.

Mattias från värdklubben flög även han helikopter. Fast flög var kanske inte rätta ordet. Mera åt göra-konster-hållet. Imponerande att se vad det går att göra var det i alla fall.

Peter Pettersson från IBM-Klubbens styrelse kom ut och inspekterade vad vi egenligen pysslar med på våra träffar? Med sig hade han även sin hustru som tyckte det var intressant med modellflyg.

Besökte träffen gjorde även Fredriks pappa som byggt en trainer men överlät flygandet åt de yngre förmågorna i familjen.

Vid middagstid var Danne tvungen att avvika eftersom han hade IBMs mjukvarujour för alla de Nordiska länderna denna vecka, samt att det var städdag på båtklubben. Men han ersattes av värdklubbens Markus Berg som numera är dess ende flygplanspilot av klass. Övriga flyger flygplan mest som utfyllnad till helikopterspakandet. Ironiskt nog jobbar Markus med helikoptrar vilket ingen av modellhelikopterpiloterna gör.

Innan kvällen var till ända skulle David göra en fotgraferingsflygning i sakta mak med sin Piper Cub eftersom det var en så fin kväll. Men det skulle han låtit bli. Cub'en har en otäck egenhet, nämligen att den vid för låg fart obönhörligen klipper utan förvarning. Så ock denna gång. Cub'en gick i backen med svåra skador som följd. I och för sig reparerbar, men det lär ta ett antal timmar. Men såna saker får man tåla i den här hobbyn. Faktum är att alla modellflygplan som inte hamnar på en vind eller på museum förr eller senare slutar som en hög av stickor och strån efter en alltför hård omfamning av Moder Jord. Förstås tar man tillvara det som fortfarande går att använda som motor, servon och mottagare. Men det har det goda med sig att man oftast har något nytt att flyga med och när man ändå ska byta flygplan kan man ju lika gärna välja nånting helt annorlunda. Genom tiderna har det konstruerats mängder av olika flygmaskiner. Många helt olämpliga att skala ner till modellflygstorlek. Men om man känner till grundreglerna för hur nånting kommer att uppföra sig i lufthavet kan man justera måtten så det fungerar. Endast om man har förebilden helt klar för sig upptäcker man att allt inte stämmer med originalmåtten.
Eller också bygger man ihop efter en färdig byggsats. Alternativt köper en i princip helt färdig, en så kallad ARF-modell "Almost Ready to Fly". Hobbyn är inte mer kostsam än någon annan fritidssysselsättning. Det stora problemet är att hitta någonstans att utöva flygandet. Men det är bara att leta upp nämaste modellflygklubb så brukar det lösa sig.

Välkommen till IBM-klubbens R/C-sektion (som inte enbart håller på med modellflyg).
Kontaktperson är David Eriksson
e-post david.eriksson@se.ibm.com
tel 070-7934209

Här lite bilder från tillställningen.