Helikopterskalaträffen i Göteborg 2008

Jag får nog ändra min uppfattning om Västkusten som kall och blåsig. Först Pingstträffen i Halmstad. Där var det 25 grader varmt och inte ett moln på himlen under hela helgen. Sen helikopterskalaträffen i Göteborg som bjöd på temperaturer över 30-strecket. Jag som anser att allt boende i nånting som är obekvämare än husvagn fick faktisk fly till ett litet tvåmanstält för att få lite svalka under natten. Det var alldeles för varmt i den villavagn vi fått låna av göteborgsklubben. En villavagn är i princip en husvagn fast större och inte avsedd att flyttas runt annat än med traktor. Men har den stått ute i stekande sol en hel dag så är där omåttligt varmt, varför jag fick rucka på min ståndpunkt om tältboende som nånting man höll på med i ungdomen när man inte visste bättre. Tältet med sina dubbla väggar var precis lagom svalt.

Träffen var anordnad av Aero Klubben Modell i Göteborg med Jack Söderberg och Kenny Fornander i spetsen. Jack hade 2005 försökt sig på ett liknande evenemang som regnade bort totalt. Men denna gång gick det bättre. Fast det blev lite väl mycket av värmen. Det gick bara inte att vara ute i solen några längre stunder i taget och det påverkade flygintensiteten. Men för övrigt var det enbart trevligt. Lite synd bara att åskådarna inte kunde komma närmare depån, för det är väldans trevligt när åskådarna är intresserade och frågar. Fast det är samtidigt lite farligt om man blir avbruten mitt i nånting och sen inte fullföljer det man påbörjade. Det har hänt incidenter till följd av sånt. Nu var det som tur var inlämning av radiosändarna så olyckor av det slag av att man i sin iver att visa hur något fungerar slår igång en sändare med fel frekvens inträffade aldrig.

Trots värmen bjöds det på fina flygningar. Speciellt Totto imponerade som hade en stor 4-bladig Bell 412 utan någon som helst elektronisk mixning. "Den må være helt perfekt instillt rent mekanisk ellers flyver den ikke". Totto menade på att det är en fördel om man ställer in helikoptern så man slipper elektronisk hjälp. För ifall den mankerar är en krasch oundviklig.

Nicklas som strök efter den höga gräskanten med sin Defender och en stridsberedd soldat stående på ena meden blev helt realistisk om man satte sig ner bakom gräsridån och fick maskinen i ögonhöjd. Det blev en som om man skulle stått inne i bushen medan en anfallande flygburen trupp närmade sig per helikopter.

Skalamodeller har den fördelen att det inte är en materialsport. Har man en välfungerande mekanik så duger det. Man ska ju ändå inte göra konster utan försöka efterlikna originalet så realistiskt det går. Tyvärr flygs det ofta långt över skalenlig fart och sanningen är att det är svårt att flyga riktigt sakta och 100% kontrollerat. Man ska hålla fart, höjd, attackvinkel och lutning samt hålla emot vinden. När det inte finns någon massa som rör sig i en bestämd riktning kan det bära iväg åt vilket håll som helst. En helikopter har ju rent mekaniskt ingenting som är "fram". Den rör sig obehindrat i alla riktningar. Det är bara piloten som måste veta vad som är framåt eftersom radiosändarens kontroller är uppsatta så att den tänkta piloten befinner sig inuti modellen.

Det var två trevliga dagar ute på Torslandas fd. flygplats på Hisingen. Norrmännen lovade att ta med sig jetdrivna modeller nästa gång och det ser vi fram emot. Något som jag också ser fram emot är utvecklingen av Kent Thisells laddningsbara glödstift.

De som kom och flög var: