2011 blev den 6'e upplagan av Helirauk. En uppskattad helikopterträff i regi av Gotlands Modellflygklubb GMFK under ledning av Anders Nordén och Per-Inge Dyplin. Den senare mer känd som Speedbird.
Man skulle ju kunna tro att det blir skapligt dyrt att hålla en träff på Gotland sommartid. Men eftersom Gotland är utnämnd till 
är all idrottslig aktivitet sponsrad. Kostnaden för två personer med bil och husvagn landar under 2000 kronor. Hur mycket under beror på vilka avgångar man väljer. Men har man eget boende bakefter bilen kan man ta de lite mer obekväma turerna.
Liksom förra året sammanfaller träffen på gott och ont med Lelles Bike Week. Gasa tvåhjulingar räknas som idrott. Så ock Helirauk som finns uppräknad under Övriga arrangemang.
Så spaka R/C är definitivt en idrott om än något mindre fysiskt ansträngande. Såvida man inte måste klättra upp i ett träd eller liknande för att återbörda sin dyrgrip. Sånt kan ju kräva lite muskelstyrka förstås. Men på Gotland är träden inte så höga och modellhelikoptrar brukar inte komma så långt. Fast visst händer det. Som i år då en av East Coast's helisar rymde och försvann över skogbrynet på andra sidan fältet. Spaningspatrullen kom tomhänta tillbaks efter långt sökande, men märkligt nog kom den till rätta då en intillboende något senare återfunnit den.
Våren 2011 har på östkusten bestått av ett evigt blåsande mest varenda dag. Man säger ju när det är riktigt eländigt att "bäst som det regnade så kom det en skur". För oss på ostkusten borde man byta ut det mot "bäst som det blåste kom det en by". Regn har vi inte sett på månader. Gräsmattan är brun och knastertorr. Vårt modellflygfält Norrboda i Bro har djupa torrsprickor till förtret för plankflygarna. Vi som flyger helikopter bryr oss som vanligt inte. Finns det bara en någorlunda jämn plätt att starta och landa på är vi nöjda. Förresten är det bara bra att gräset inte växer så man slipper klippa.
Eftersom vi var ett par dar tidiga blev det att göra Visby.
En av anledningarna var att handla en CIF-kamera och ett headset. Barnen bor utomlands och när det är dags för nedkomst kan inte pappa skylla på att man är på husvagnssemester på en ö. Närå, det är bara att tillhandahålla infrastruktur så att Skype, Facebook m.m. är tillgängligt mest hela tiden. Men det är inte fel med en daglig Visbytur för så här års är nyplockade jordgubbar inte fy skam och försäljningsställen finns det gott om på Gotland.
Åter till Helirauk.
Man konstaterar ganska raskt att träffen snart kan byta namn till ´elirauk att döma av alla elgeneratorer som står uppställda för att ladda batterier.
Men det kan ju ha det goda med sig att även fransmän skulle kunna uttala namnet på träffen. Påminner mig i det sammanhanget om mina föräldrars granne som inte hette nånting i Frankrike. Tulltjänstemannen tittade på passet och ruskade på huvudet för det stod Lööf. På hans språk uttalas inte L. Ö finns inte och ett ensamt F uttalas inte det heller. Det var åtminstone vad grannen sa. Nu är han död sen många år så sanningshalten i det hela går inte längre att verifiera. Men det lät högst troligt för oss barn. Fast vi var kanske lättlurade? Det fanns ju bara en TV-kanal och inget Internet på den tiden. Och inga modellhelikoptrar heller för den delen.
Och el kan ju behövas med tanke på att vissa kommer till träffen utrustade på detta vis.
Men än är inte de metanoldrivna modellmotorerna utplånade och jag själv tänker nog försvara metanol och oljerykandet än ett tag. Men under denna träff kom det raskt på skam då Peter Wiks gamla Hirobo Sceadu som alltid fungerat klockrent inte ville starta. Märkligt. Men det var ju inte så mycket att göra annat än att plocka isär motorn. Snabbt inser man att det blir inget flygande med den. Hål i kolven. Konstigt nog när den var i luften sist gick motorn när jag landade den. Rejält varm och lite orkeslös visserligen, men den gick. Metanolheli nummer två hade lite egenheter för sig. Den fick man hantera med yttersta försiktighet, så det blev inte mycket fluget med den heller.
Övriga deltagare flög förstås som väntat desto mer.
Träffen pågår över en helg och som traditionen kräver är det gemensam middag på lördagskvällen. Och bekvämlighetsinrättning finns på plats ifall någon skulle få för mycket av det goda. Tog dock inga bilder från det. Kameran skulle blivit så kladdig av hamburgerfyllningen, men Magnus underhöll i klubbstugan med sin gitarr till långt in på natten. Men så är han ju proffs också. Lyssna på Stollarna här.
Återigen har GMFK genomfört en lyckad tillställning. Om än något dammig. Men det är det alltid på Vurpen trots arrangörernas idoga vattningsförsök.
Somliga åkte hem redan på söndagen medan andra tog tillfället i akt att göra Gotland innan midsommarfirarna invaderade ön.
Den som vill se fler bilder från Gotland kan göra det från Fun2Fly's bildspel 2011-Helirauk2.mpg
Vid tangentbordet, som alltid, Danne Johansson, MFK BusyBee i Bålsta
