Helirauk 2007

Helirauk 2007

En reseskildring förmedlad av Danne Johansson
Träffen 2007 hålls under Kristi Himmelsfärdshelgen. I år 17-20 maj, med betoning på lördagen den 19'e då det är flyguppvisning.

Sidan är avsedd för skärmupplösning 1280 x 1024 eller högre

Under pingsthelgen 2007 hölls uppföljaren till förra årets succé, helikopterträffen Helirauk. Igen under suverän ledning av Anders Nordén, Mattias "Lappen" Appelquist och Riff Roth samt alla deras medhjälpare från Gotlands Modellflygklubb.

Platsen var som förut klubbens flygfält Vurphaid strax söder om Visby. Detta år dock lite ändrat mot i fjol. Nu ligger depån mer mot söder vilket gör att man inte längre besväras av solen annat än sent på kvällen. Utmärkt förändring för både piloter och åskådare. Evenemanget går under benämningen "idrottsresa" vilket innebär att biljetterna sponsras. Bokning sker med Destination Gotland. Men rabatten tar man snart igen med hjälp av "sjöpriser" vilket förr i världen betydde att det var mycket billigare än på land. Nu för tiden har begreppet fått en annan innebörd. Nåväl, alla ska väl leva.

Personligen tog jag åter husvagnen för att ha ett smidigt och bekvämt boende på fältet. Visby är inte mer än en 10 minuter bort och strax innan södra infartsrondellen finns en mataffär lämpligt placerad så skulle man sakna något är räddningen nära. Åkte sålunda med bilen fullproppad av flygleksaker. Lika bra att helikoptrarna står tätt så vickar de inte ikull i rondellerna

För att undvika morronrusningen i Stockholm lättade jag sent kvällen innan. Ankommen till Nynäshamn upptäcker man raskt att några övernattande ekipage vill man inte ha på hamnområdet vilket innebar att Lidlparkeringen fick bli tillslagsplats. Och det var inte helt fel. Förutom att man kunde proviantera direkt utanför dörren så gick det bra att dra några repor med T-Rexen medan parkeringen var tom. Liksom för att sätta rätt förväntansnivå inför de kommande dagarna.
Vaknade av att det var en himla trafik på genomfartsvägen och trodde jag försovit mig. Men klockan var strax efter 6 och lastbilar for kors och tvärs med containrar hit och dit. En gräsklippningstraktor modell större med hytt gjorde sitt till för att ytterligare störa friden. Ja, ja, man kan inte begära allt av en Lidlparkering.

Överfarten med M/S Visby blev lugn i alla fall. Efter magen stillats, visserligen till sjöpriser, men det mättade, börjar man förstrött bläddra i evenemangsbladet Gotland Just Nu och vem dyker då upp om inte Wiken under rubriken "Helikopterfest i Träkumla. Att flyga modellhelikopter är inget för amatörer ". Allas vår Peter Wik från Hiroboagenten 4-Fun i Enköping. Bilden tagen på hans flygkonster då han förra året visade upp sig inför lokalpressen och Radio Gotland. Anders Nordén som är ordförande i GMFK stod för faktaunderlaget. Trevligt initiativ som borde efterföljas av fler arrangörer. Klicka på artikeln ifall du vill läsa texten i original.

Efter att ha fyllt vatten och andra förnödenheter i Visby anträddes färden till fältet. Givetvis ställde jag upp husvagnen där det inte var tänkt, så det blev att omgruppera när Per-Inge kom och påpekade sakernas tillstånd. Förstås hade jag redan satt upp soltaket och gosat in mig med utsikt över flight line och allt. Ja, ja, det är smällar man får ta. Men till slut var allt på plats igen så man kunde tanka upp och dra ett par repor med Venture 50'an strax innan solen gått ner alltmedan Per-Inge och hans kompisar satte upp skyltar och avspärrningsband.

Onsdag

Sol men bitande hård vind. Varför tog jag inte med lilla vindgeneratorn från båten? Här hade den varit till verklig nytta. Fick åka in till Visby och hitta något lämpligt att förankra soltaket med. Den tunna torra jord som finns på Vurphaid håller inte emot när det friskar i. Eftersom det inte verkar löna sig att banka ner nåt i backen som för övrigt till större delen består av sten fick det bli ett par järnstänger som klämdes fast mot backen med hjälp av husvagnens stödben och det såg ut att funka. Sen blev det dubbla förankringslinor till hörnstolparna.

Medan man har näsan i backen hittar man kryp som man annars inte skulle ha sett.

Mattias instruerade övriga klubbkamrater vad som skulle göras medan jag testar leksakerna.

Framemot kvällen återkom Mattias och skulle testa sin nya hemlagade soppa vilket såg ut att fungera fint. Som avslutning tog han JetRangern till väders.

Torsdag. Kristi Himmelsfärdsdag. Det är nu det börjar. Eller .....?

Lite stillsamt var det. Åtminstone under förmiddan. 17'e maj dessutom, men vi såg inte röken av nån norsk blåsorkester. Åsså är det ju Folknykterhetens dag, så folk här på Gotland kanske ligger lite lågt för att komma igen imorron? Klubbens medlemmar fick i vart fall upp partytälten. Men det tog sig framåt dan. Per-Inge Dyplin flög stillsamt runt med sin jättelika Vario el-helikopter medan 3D-flygarna gjorde sitt bästa för att skrämma skiten ur bitarna.

Vid husvagnscampingen har man inga mekarbord utan får hålla till på backen varvid man ånyo kan notera småkrypens liv. Idag en liten stekel som kom dragandes på en viljelös spindel som den troligen grävde ner för att lägga ägg i. Efter att jag knallat iväg och hämtat kameran fanns bara stekeln kvar så det blev ingen bild tyvärr. Var den hade gjort av spindeln på mindre än en minut gick inte att utröna och ensam liten insekt var inte mycket att fota.

Efter vad vi förstod hade fastlandet regn medan det var sol hela dagen på Gotland och mot kvällen mojnade det precis som föregående dag.

Ännu lite senare kom Ulf Höglin och Lena Hellström (även kallad MoneyPenny eftersom hon är sekreterare i Södra Dalarnas Radioflygklubb och Ulf är ordförande) från Säter plus schäfern Eros och de var nog de ultimata entusiasterna. Uffe hade glömt att boka för släp och hans lilla puttekärra stack ut 40 cm för långt för 6-metersgränsen och inte en chans att komma med färjan. Var gör man då? Jo eftersom tillåten fordonshöjd var 2.60 så sätter man helt enkelt släpvagnen uppepå bilen. Besättningen sa ingenting. De hade sett värre. Och det hade ju det goda med sig att de slapp kostnadshöjningen för överfarten. Alltihop gick ju under vanlig personbilstaxa och det strävsamma paret slapp vända hem.

Fredag. Folk börjar anlända

Egentligen finns det inte så värst mycket att notera. Vad gäller flygandet så var det väl som en helt vanlig modellflygarträff. Blandning av flygplan och helikopter med betoning på helikoptrar förstås. Det är ju en heliträff. En sak skiljer dock Helirauk från vanliga träffar. Arrangemanget. Riktigt förstklassigt. Heder åt Gotlands Modellflygklubb.

Fortfarande sol från molnfri himmel men blåsigt. Inga som helst incidenter eller krascher. Gotlänningarna är vana att flyga när det är byigt och helikoptrar är förvånansvärt stabila oavsett väder. Först när det blev för mörkt stängdes den sista maskinen av.

Lördag med flyguppvisning

Sol igen men det blåser än mer. SMHI noterar 10-14 sekundmeter och ökande. Kan bli en utmaning vilket det också blev. De skickliga flög medan de mindre modiga tittade på. Inget flygplan kunde lätta. Ej heller skärmflygarna tordes upp i vindbyarna, så det blev enbart helikoptrar. Till och med tälten behövde nya förankringar.

Gotlands modellflygklubb har några lovande nybörjare i varierande åldrar. Mest utmärkte sig Emil som endast hållit på i två månader och redan är i klass med de allra bästa. Förklaringen är förstås flygsimulatorn. De är idag såpass verklighetsnära att man i princip kan flyga på riktigt i stort sett direkt. Spärren är mera mental. I simulatorn trycker man bara på en knapp så är modellen hel igen. Verkligheten är lite mer brutal.

Vid 12-tiden kom en av Visbys räddningshelikoptrar och vem hoppar ur ena förarstolen om inte Roland Gutell, en gammal arbetskompis. Nu stationerad här på ön. Världen är bra liten. Rolle är förstås ävenledes före detta kollega med Micke Pettersson eftersom vi alla jobbade poå samma avdelning. När helikoptern lyft och försvunnit bakom trädridån vände den och kom tillbaks och besättningen gav Sikorskyn benet på låg höjd över landningsbanan. Då var det många av herrarna som fick ståpäls för det är bra mäktigt att se så många ton fara iväg i den farten med ett rotorvarv långt under 500. Vi modellhelikopterflygare rör oss ju normalt mellan 1500 till 2000, men så är det ju en viss skillnad på rotordiskens yta. Besättningen på den stora helikoptern sa att vindarna en dag som idag inte bekommer dem ett enda dugg. Vad som är besvärligt är däremot att inte slå ihjäl ytbärgaren som hänger i vinschen när det är sjögång och en båt kanske häver sig 6-8 meter i höjdled. Då gäller det för winschoperatöraren att hänga med, för helikopterns står absolut blick still. Inte så bra om ytbärgaren är på väg neråt medan båten i sjönöd rör sig uppåt. Vidare är helikoptern försedd med uppblåsbara gummikuddar ifall man måste landa på vatten, men den klarar enbart måttliga vågor innan den går omkull. Dock är det inga problem att flyga med en motor.

I likhet med förra året arrangerade klubben förtäring på kvällskvisten och det mojnade faktiskt varvid ånyo rotorförsedda flygapparater tog till väders. När det blev för mörkt samlades de kvarvarade i Stefans Liljegrens husvagnsförtält varvid en och annan historia drogs som vi kanske ska undanhålla allmänheten allt medan Peter Wik försökte programmera en Futabaradio med alldeles för många inställningsvarianter.

Söndag, avslutningsdag

Det ser ut att bli första dagen utan elakartad och hård vind. Solsken förstås, vad annars? Vi är ju på Gotland. Redan före 8 surrade det i luften när Uffe och Peter tog upp sina Leptoner vid husvagnscampingen. Det är elektriska maskiner så det störde inte morgonfriden. Då det är långhelg är det fullbokat på i stort sett alla färjeförbindelser så många var tvungna att överge träffen tidigt. Somliga faktiskt redan på lördagseftermiddagen så söndagen blev rätt stillsam. Dock körde Janne Breitholtz igenom F3C-programmet så det tjöt längs banan och Peter Wik kunde förstås inte låta blir att joxa lite sin vana trogen. Ett förargligt motorbortfall på alldeles olämplig höjd stoppade min Concept 60's vidare framfart eftersom den lade sig på sidan vid kontakten med Moder Jord och det var faktiskt det enda missödet som hände under alla dagarna. I alla fall som var värt att notera.
Det höll på att bli ett till. En äldre herre kom och tog upp sin trainerkärra, ett högvingat flygplan alltså. Gjorde sen ett antal spektakulära försök att landa till allas stora förnöjelse. Eller om det var till förskräckelse? Men till slut kom den ner hel och hållen. Den kom diagonalt tvärs över banan och träffade bankanten så exakt att en meter kortare och den hade suttit i terrängen.
Senare på kvällen blev det ett sånt kalasväder att Uffe inte kunde hålla sig fast det redan blivit väl mörkt, utan han tog en sista tank med sin bensinheli. Så gjorde även artikelförfattaren, fast med in lille T-Rex. Om man håller den inom 20-30 meter går den att se även om det är skumt.

Därmed var Helirauk 2007 över för denna gång och alla i klubben ska ha stort tack för återigen genomfört ett förstklassigt arrangemang. Vi kommer gärna tillbaks 2008 och hoppas att åtminstone uppvisningsdagen blir något mindre blåsig. Nu återstår för klubbmedlemmarna att återställa fältet och riva alla tillfälliga byggnationer.

Anders, Mattias, Per-Inge och de andra i Gotlands Modellflygklubb hälsar alla välkomna nästa år men rekommenderar oss att boka överfarten tidigt samt att inte glömma att påpeka att resan går som "idrottsevenemanget" Helirauk vilket gör en hel del skillnad på priset.

Och vad ger vi det hela för slutomdöme? Fem helikoptrar såklart

Författade gjorde Danne Johansson, MFK BusyBee i Bålsta som tillsammans med Ulf Höglin, Mattias Appelquist, Christian Sierau och Per-Inge Dyplin såg till att tillställningen blev förevigad. Det gjorde förstås även många andra, men deras bilder är inte med här.

Den som vill läsa om förra årets träff kan göra det via denna länk.

ps.
En liten festlig detalj var att jag på hemvägen länge och väl legat bakom en lastbil som vek av ner i Södra länken i höjd med Globen medan jag tog rakt fram genom Söderledstunneln. Vid Hagaparken svängde jag in för att ta en kopp kaffe vid Koppartältens servering, men si det gick inte. Parkeringen var strypt till 2,30 och husvagnen är 2,35 så jag fick åka in i området trots förbudsskyltar och trixa en stund och backa mellan ett par bussar för att kunna vända. Döm om min förvåning efter att jag svängt tillbaks ut på E4'an direkt hamnar bakom exakt samma lastbil. Vad säger det? Antagligen att det går fortare att åka rakt än krokigt även om hastigheten är lägre. Om man är skrockfull kanske man kan tolka det på annat sätt.