28'e mars 2007, vår i luften. Lärkan och rotorbladen sjunger över fälten ....

Denna sida är avsedd för upplösning 1280 x 1024 eller högre

Den 28'e mars var en strålande dag.
Eftersom undertecknad måste jobba på Skärtorsdagen så passade jag på att ta ut denna onsdag som kompensation.
Anlände sålunda fältet vid 10-tiden medbringande två av mina Robbe-helikoptrar.
Fick förstås parkera utanför då chefen låst bommen för att parkeringen är sönderkörd.


Bägge 10-kubikare. Börjar förstå Stefan som glatt slänger en tomdunk i Kurtans hangar mest var och varannan gång han är ute och far runt med Freyan, för soppa går det åt. Man blir nästan trött i armen av vevandet innan det är fullt.

Milleniumen visade sig ha ett otroligt varv innan kopplingen går i, så den lär jag nog få plocka isär och byta belägg på. Därför blev det bara en halv tank för att kunna få lite bilder med sig hem. Denna gång utan säkerhetsrem på kameran. Förra gången stöp kameran i backen när remmen fastnade i bordet och sen dess är linsen konstant ute. Det kostar lika mycket att reparera den som att köpa en ny, så det får vara. Tills dess Millen är tillfixad får man hålla till godo med Reflexsimulatorn och den modellen ser ju nästan likadan ut.

Futuran är en stadig pjäs. Inte direkt nåt klipp i den som man skulle förvänta sig av en Novarossi med pipa, men för min del spelar det ingen större roll.
Jag far ändå inte runt som en bålgeting.

Men vad gäller uppförandet i luften märks det skillnad mot de mindre helikoptrarna. Den här står blick still.
Synd bara att alla modellhelikoptrar lutar åt sidan (utom de med dubbelrotor) för att kompensera avdriften som stjärtrotorns sidoriktade luftström genererar. Det påstås att så mycket som 30% av inmatad effekt går åt till stjärten, inkluderat transmissionen med alla dess växlar, kuggar och remmar. Skulle man dessutom sätta huvudrotorn längst ner så att det var fri luft under rotorbladen skulle man minska effektbehovet med ytterligare 10%. Fast det skulle ju bli lite krångligt att landa förstås. Men fladdermöss grejar ju det, så varför inte?

Hade även med en liten Kyosho Concept 30 förvandlad till Hughes 500.

Lyckades till slut lura igång Irvine-motorn men i stort sett alla inställningar var fel så det blev inget flyga.
Bara några ostabila lyft, så det blev lunch istället.

När man kommer tillbaks till fältet går det till nöds att parkera. Grinden är ju fortfarande låst. Petri och Magnus Bowall var på plats.
Petri med sin Musse. En modell som han alltid velat ha och Magnus med en ihopplockad maskin bestående av en kraschad Ultimate dubbeldäckare och en vinge från en seglare (Eternica har jag för mig det stod på vingen). Hur som helst flög den fint fast Magnus sa att den hade tendenser att klippa. Fort gick den i alla händelser.

Fort gick även Mussen. Banan är i kortaste laget, för den kommer in snabbt och glider bra.

Själv hade jag åter med Hughes 500'an och fick hjälp av Petri att justera in länkar och servon. Ett elände hade vi att få liv i motorn, men envisa som vi är gick det till slut. I luften var den dock inget kul. Stjärten vispade åt alla håll. Vi ökade känsligheten till max. Ingen förändring tills vi såg en liten omkopplare på andra sidan och när man petade till den började det yla inuti kroppen. Helikoptern var utrustad med ett gammaldags mekaniskt gyro vars lager nog sett bättre dagar att döma av ljudet. Efter det gick det faktiskt att styra den lite grand, men det måste nog bytas till något modernare innan man törs ta den på några längre utflykter. Ett par kort hann vi med i alla fall.


Petri tog sin Venture till väders medan Magnus var uppe med sin hpd (ihop-plockade-delar) som han kallade "Shitfire" och det blev en ny upplevelse för honom. Han hade aldrig behövt samsas om luftrummet tidigare. Nyttig övning.

Petri vars nervositet har släppt gjorde en kanonsnygg autolandning. Häftigt! Nu var det bara så att den var av nöden tvungen. Motorn hade stannat vilket jag inte hörde då Magnus fortfarande var uppe med sin kärra.
Tyvärr gick det inte lika bra nån timme senare då Venturen fick smaka närkontakt med Moder Jord. Den lydde inte, så Petri fick dra av och låta det oundvikliga ske. Newtons lag gäller även modellhelikoptrar. Vid en närmare besiktning hittades två saker. Gyrots dubbelhäftande tejp hade separerat och skruven till armen för stjärtservot fanns inte kvar så servoarmen hängde löst. Petri röstade för att gyrot lossnat medan jag håller en femma på att det var servoarmen som var boven.

Eftersom jag hade men min Silverbird så måste vi förstås få liv i den. Motorn som är en gammal Thunder Tiger 46 startade på andra slaget. Mycket imponerande då jag tagit den ur en tremotorig maskin som jag fick med då jag köpte upp Svajos alla grejor som han samlat på sig under ett 30-åringt modellflygarliv.

Det hela slutade dock med att ena höjdrodret lossade. Innan start som tur var. Modellen är jämngammal med klubben. Nästan exakt 30 år, så man får ha viss förståelse för att limmet torkat ihop och inte längre håller i under tiden som gått.

Senare dök Pertis kompis Lasse upp med ett par små frigolitmaskiner.
De tålde dock inte vinden utan drev obönhörligen iväg, men det låter skönt om tvåmotorigt.

Strax innan det var dags att packa ihop tittade Stefan in på väg hem från jobbet och lite avis var han.
Kvar i bilen blev Agustan. Den får vi ta oss an nästa gång.

Vid pennan, er webmaster Danne som i och med detta packar för ett jobb i Sandviken. På återseende till påsken.

Som slutkläm tar vi nåra närbilder på Petris Dallas Doll när den är på väg att taxa ut. Den är så grann med infällbara ställ och allt.