Denna sida är avsedd för upplösning 1280 x 1024 eller högre
Eftersom webmaster Danne som brukar skriva till hemsidan inte kunde medverka denna vackra flygdag så tog jag mig i kragen och knåpade ihop en liten resumé.
Danne hade dock varit där tidigare på dagen och flugit med sin GPH. Madelen skvallrade att hon sett honom när hon var på väg in till stan. I flygdagboken stod att han hade frusit om fingrarna.
Anlände till fältet strax efter 10. Ny bomkod! Som tur var hade jag medlemskortet i plånboken. Det varma vädret har gjort parkering och flygfält till en sumpmark. Tjälen sitter ännu kvar i marken så vattnet rinner heller inte undan. Men det känns att våren är på väg.
Hade idag med mig min Sceadu 50 och för dagen hade den begåvats med ett nytt gyro.
Strax innan första testflygningen dök Magnus och Andreas upp. Magnus, som har visat sig vara en lättlärd helipilot hade med sig sin Venture 50.
Andreas kom som vanligt med lätt packning i form av sin välblingade T-Rex.
Snart dök även IBM-Micke upp med sin Venture 50. Micke sa att han kände sig ringrostig då han inte flugit på ett tag. Det visade sig snart att det inte var gravrost vi talade om.
Tala om förvåning när Kurt dök upp, dock utan modell. Han var ute för att handla nya skor för katta hade pinkat i hans nuvarande. Nej han kom inte barfota.
Som alltid med denna hobby så får man räkna med en del missöden. Idag var det Magnus Venture's tur att möta moder jord i alltför hög hastighet. Magnus och Andreas jobbade med inställningarna och i sin iver glömde de att kolla hur mycket soppa som var kvar i tanken. Helin fick alltså soppatorsk i luften. Andreas försökte autorotera ner den men det lyckades inte. Men helikoptrar är inte svårlagade för det gör man med plånboken för att citera webmastern själv.
Kurt, Micke, Magnus och Andreas lämnade fältet för dagen men Magnus skulle komma på söndagen fast då med planka. Under tiden hade Petri, som stukat foten, ringt och meddelat att han och hans dotter Rebecca skulle komma förbi. Jag stannade alltså kvar och passade på att öva lite hovring.
Petri och Rebecca hade med sig hamburgare så det var bara att släpa fram bord, stolar och grill. Petri flög och jag fick tända grillen. Petri fick ta första grillpasset så jag kunde flyga sen byttes vi av. Att hamburgare smakar så gott på flygfältet?! Dock så var Petri mer intresserad av min flygning än grillningen så första omgången burgare var ganska sotiga.
Helt plötsligt när vi stod där kommer två JAS 39 Gripen flygande, i rote, rakt över fältet. Härligt ljud och kul att se. Han precis få upp kameran och knäppa ett par bilder.
Efter vi hade åkt återvände Danne och for runt med sin GPH. Efter omtankning fick han inte fart på rotorn. Motorn varvade upp men inget hände. Stjärtrotorn snurrade dock på som om inget hänt. Jaha, det var den kopplingen det. Surt! Något förvånad blev han dock när han skulle lyfta tillbaks helin. Hela rotormekanismen kom med upp. Det visade sig att sprinten som håller rotormasten inte längre existerade. Där var bara ett genomgående hål. Snacka om fluns. Om den hade trillat bort i luften hade hela rotorbladsmekaniken lyfts ur helin och resten ramlat som en gråsten. Så det var bara att tacka sin lyckliga stjärna och anträda hemfärden och vem möter han då? Jo Madelen som var på väg hem till Skokloster.
En trevlig dag på fältet.
Vid pennan Stefan Jonsson 
(bilden av mig tagen av Danne tidigare i vinter) och för den som undrar är Madelen min sambo om det nu undgått nån.
Söndag. Här kommer fortsättningen, och precis som 
själv skulle ha uttryckt sig. Dvs. skrivet i tredje person.
Tidigt på morron var Magnus med familj på plats. Idag med sin Somethin' Extra. Och när Magnus flyger sitter det inte fast.
Vinterns skidställ var förstås utbytt mot hjul.
Så småningom slirade det in fler. Denna dag var nog sista möjligheten att använda parkeringen innan det torkar upp.
IBM-Micke hade med sig nåt litet elektiskt som han inte fick ordning på. Påminde mer om de första tävlingarna för helikopter. De anordnades i Tyskland 1968. I första försöket vann ingen trots att prissumman var 18.000:– En svensk deltog faktiskt. Det stod i ett gammalt nummer av Modellflygnytt (eller om det var Allt-om-Hobby). Tävling två hölls några veckor senare och den tog Dieter Schlüter. Han lyckade göra ett luftskutt och hamnade ett par meter bort. Kontrollerad landning var det inte tal om. Återkomsten till moder jord ordnade Newton. Reparationerna fick han dock ordna själv.
Däremot börjar Micke behärska sin Venture. Dessutom har han förmågan att ta det coolt när det krisar sig (eller om det bara är så att han inte hinner med :—) Strunt samma, bitarna kommer ner hela i alla fall.
Vår andra Micke, dvs. Vette-Micke visar också framfötterna. Hans blingade Raptor 90 har haft obegripliga problem med vibrationer och välte helt sonika på backen tidigare i veckan och resultatet blev inte vackert. Därför flyger han sin lilla Raptor och där sitter det heller inte fast. Han far som en geting fram och tillbaks. För övrigt for det just en geting ikring mekarborden. Något förvirrad, men faktiskt en riktig geting. Åtminstone enligt Petri. Fast han gick ju på nåt starkt, så man vet inte säkert vad det var han såg.
Stefan var inte klar med sin EVO så det fick bli Scedaun idag med.
Danne hade en mekardag och mellan varven tog han upp sin GPH och tränade nose-in.
Danne köpte ju Petris Concept 60 och hade satt på längre blad. Våldsamma vibrationer. En liten lätt koll visade att ena bladet höll 7° medan det andra var 14°. Det blev ett antal varv att justera för att få till trackingen. Sen visade det sig att han fick justera bladen fram och tillbaks mellan varje flygförsök. Stefan begrep ingenting. Till slut sattes det på glasfiberblad. Mera vibrationer. Ena bladet fick justeras tillbaks till urspungsläget. Petri var i alla fall nöjd med att få känna på sin gamla kära klenod igen varvid han på stående fot erbjöd sig att köpa tillbaks den för samma pris. Dock utan låtsas kännas vid att den nu var försedd med all elektronik som han hade strippat den på den räven.
Ungefär lika illa var det med Uni 60'an. Stjärten vajade åt alla håll. Det var nog som säljaren sa att det var nåt vajsing med gyrot. Lite märkligt eftersom ett Futaba 501 inte är vilken skit som helst. Hur som helst får det bli nåt annat framöver.
Petri var som sagt på plats med sin omlindade fot och körde med smärtstillande. Säkert inge bra för flygningen, men allt avlöpte väl. Han hade dock mörka glasögon på sig. Antagligen för att pupillerna hade blivit större :—)
Kurt dök upp igen. Han hade varit ute i Bålsta och hälsat på Flinken. Han meddelade att snart är han på G. Tre nya kärror har det blitt under vintern. Han muttrade förstås över att tiden är ur led med alla dessa helikoptrar överallt.
Eftersom det är dåligt med plankflygare nu för tiden kom det assistans från Enköping. Jocke hade med sig sin kompis Uffe som först flög en gul Mini Funtana och sen plockade fram en rejäl Musse. Tyvärr fick vi inte se den i luften. Motorn hade lossat av någon anledning och satt inte fast ordentligt.
Jocke själv däremot flög T-Rex, Scedau och en depronmanick. Han hade reparerat dämparen på Scedaun och var synnerligen nöjd med utfallet. Mera drag och mindre väsen.
Så småningom troppade alla av och Danne stannade kvar tills de första regndropparna började falla. För att slippa bära helikoptern tillbaks till bilen fick den flyga dit själv vilket en far och son i en BMW-cab noterade och svängde in på parkeringen. Det skulle de inte gjort. Nu kan vi lika gärna sätta potatis där. Fårorna är redan grävda. Som av ett under lyckades han till slut ta sig därifrån för egen maskin. Nästan i alla fall. Tur att Danne hade mekaroverallen på sig för det stänkte bra mycket lera om bakhjulen när han hjälpte till att knuffa på. Som parkeringen ser ut nu så måste man nog ha 4-hjulsdrivet.
Dagen avslutades med målning av Kurts mekarbord.