Ballongjakten 2011. Eller det är nånting lurt med Red Barons ballongprickningstävling.

Hmmmm.....
Det finns 3 ballonger som är värda 5, 10 respektive 15 poäng.
Bara exploderade ballonger räknas. Knuffar man bort en ballong från pinnen får man inte tillgodoräkna sig den såvida man inte kan ta den i flykten.
Alltså. Undertecknad kom på åttonde plats med 11 poäng. Vilket betyder 5+10+15-11=19 flugna varv.
Stefans kamera noterade 11:54:12 när Stellan släpper myggan.
Sista ballongen tagen 11:54:53 = 41 sekunder tills dess samtliga ballonger är nedkämpade.
Om linorna är runt 14 meter plus armlängd, så ger 19 varv på 41 sekunder en fart av ungefär 145 km/tim. Hmmmmmm....... Inte dåligt för den modellen.
Noteringen för segraren blev 10:39:22 -> 10:39:37 = 15 sekunder vilket han grejade på 4 varv. Vilket i sin tur motsvarar ung. 80 km/tim vilket är mer rimligt.
Ännu märkligare blir det när den enda synliga skillnaden på modellerna är att den ena är gul och den andra är grön. Mycket skumt.
Men vi från gästande klubbar hänger inte läpp för att vi blir bortdribblade på grund av skumraskaffärer i poängräknandet, men till nästa tävling kommer vi ha kontrollanter som garanterar att allt går rätt till.

Det där var alltså en summering av Ballongjakten 2009.

2010 blev vi återigen bortdribblade.
Då av att Red Baron beställt 5 cm blötsnö för oss att slabba runt i med våra lågskor. Inte snällt.
Så till 2011 var vi lite luttrade över vad de nu skulle hitta på för tricks?

Hur som helst hade vårt kvinnliga sällskap bestämt att vi skulle hinna med ett besök i ett buddistiskt tempel innan ballongtävlingen. Hängde dock inte riktigt med vad som utspelades där? Böneramsorna var obegripliga och oändligt långa. Plus en massa ritualer som måste utföras, så vi hann inte till starten i tid. Men det spelade inte så stor roll för vi var förhandsanmälda vilketsom.
Bönerna spelade förresten ingen större roll de heller. Antagligen funkar de enbart lokalt, för några dar efteråt blev familjens hus i Bangkok översvämmat i alla fall. Allt som de orkat med att bära hade de flyttat upp på övervåningen. Kanske bönerna i alla fall räddar det stora kylskåpet från haveri? Det blev kvar i köket.

Damklassen lystrade två mycket unga flickor som verkligen visade hur mycket stryk en linkontrollmodell tål. Vi som till vardags flyger ömtåligare saker helst tittar bort när man med full skaft gör en 90-gradare rätt ner i Moder Jord så sorkarna skvätter runt som yra höns i sina gångar. För att inte tala om hur dödens tystnad sen utbreder sig efteråt. Men icke, ta ordentligt spjärn och dra upp modellen ur backen. Borsta av den värsta leran och blås ur förgasaren. Sen är det bara på'n igen. Inte ens propellern är av. Vacker blir den förstås inte av sån behandling, men vem bryr sig? Det funkar ju! Och inte behöver man någon glödstiftsström. Bara kolla att rodret fortfarande är intakt och att piloten inte lagt ifrån sig handtaget under tiden och sen vänt det upp-och-ner. Så några kickar på propellern och den lilla dieseln hoppar snällt igång igen. Bara att släppa modellen och flyga vidare.

Juniorklassen lystrade tre unga herrar varav en var den fenomenale 4-varvsflygaren från 2009. Men denna gång fick han se sig besegrad av gästande BusyBee-piloten David som upprepade bravaden från året innan.

Seniorklassen vanns som vanligt av arrangören själv Calle Carlén. Förstås med samma kärra också. Den flygs bara en gång och det är på Ballongtävlingen. Undertecknad hade inget att skylla på detta år och kom på en delad en niondeplats. Dvs. sist. Totalt noterade årets tävling 17 deltagare. Bara att spotta upp sig till nästa år.

Flög och skrev gjorde Danne Johansson från BusyBee i Bålsta.

Här lite bilder: