Onsdagsflygandet den 13'e september 2006 var välbesökt. Antagligen flest nånsin och vädret var kanon. Till och med markägaren var ute på fältet.

Applåderna togs av Erik Wallen som blott 12 år flyger sin Tiger Trainer som han inte gjort annat. Mest nervös var nog pappa Roger. Det var ju så mycket folk som stod och tittade. Men han kom iväg så fint. Bland publiken fanns dock både en och annan yngling som nog har tänkt att överta tätpositionen i klubben framöver. Ännu lite senare kanske denna lillpojk också vill vara med. Vi börjar ju bli till åren de flesta av oss som är aktiva. Men nån ska ju sköta gräsklippningen också. Det finns plats för alla. För övrigt kan man ju flyga med dem också även om nån sån ännu inte dykt upp på fältet.

Förstås kom också Jocke från Bålsta Brädgård * och visade var skåpet skulle stå. Ja, ja, vi vet att du kan hovra upp-och-ner med din helikopter, men nån dag ska vi nog klå dig. Petri har ju börjat visa klorna. För att inte tala om Stefan. Och sen har Anders Rothman anslutit sig till klubben. Om inget annat hjälper får vi väl låsa bommen så medlemmarna i Siljansbygdens Radioflygklubb får stå där med lång näsa.

Webmastern Danne hade en liten elhelikopter MX400 med sig från USA. En kinesisk kopia av den så populära T-Rex. Mycket bling (den heter ju "MX400 Pro") och mycket glapp, men funkade gjorde den. Det lutar nog åt att det är fler vispar än plankor i klubben för tillfället.

Anders Rothman flög sin T-rex och sin JR Air Skipper.

Stefan hade som vanligt sin Hirobo Sceadu med sig eftersom Freyan inte går att stuva undan i bilen, men han hade även en present till Danne. En Robinson R22 som han hade hämtat upp i Arvika.

Ray från vår hobbybutik flög en något för motorsvag tvåmotorig TwinStar II, så den hamnade i geografin några gånger. Känner igen syndromet när webmastern och sonen Christer skulle lära sig flyga en elseglare med jättetungt batteripaket och en motor som inte orkade speciellt mycket. Nu finns det som tur LiPo-batterier. Den där elseglaren är förresten fortfarande i två delar. Rays maskin överlevde dock alla närkontakter. Den väger ju nästan ingenting.

Bengt hade ingen lyckad dag. Han knäckte propellern och sen var flygandet över för hans del. Han hade såklart ingen i reserv. Klubbdirektören lyckade med nöd och näppe få upp nya skolkärran innan banan tog slut. Till ytterligare förtret stannade eländet också. Han muttrade något om att det måste till kraftigare doningar i nosen. Bjarne var dock mycket nöjd med sin lågvingade Sky Raider. För övrigt av samma fabrikat som skolflygplanet. Joakim Bryngelsson flög några rundor med en frigolitmaskin vid namn Formosa från GWS (Grand Wing Systems).

Det flögs så länge det var ljust, men de som härdade ut längst var